- Guider och råd -

Materialguide

Det finns två huvudgrupper av fibrer som används i kläder idag, naturfibrer och konstfibrer.




Naturfibrer

Naturfibrer kan delas upp i två grupper och utgörs av växtfibrer som består av cellulosa, samt djurfibrer, som består av proteiner.


Växtfibrer är den viktigaste gruppen bland naturfibrerna. Alla växter innehåller fibrer, men det är dock endast ett fåtal som tack vare sin längd och styrka är intressanta att använda som textilfibrer. Gemensamt för dem alla är deras miljövänlighet.


Bomull

Bomull materialguide


Bomull är den mest förekommande enskilda fibern i världen. Den kommer från bomullsbusken som odlas i Nord- och Sydamerika, Pakistan, Indien, Egypten, Kina, Turkiet samt flera afrikanska stater. Kvaliteten på bomull kan dock variera. Sea Island bomull och Egyptisk bomull brukar räknas som de främsta bomullskvaliteterna, medan amerikansk bomullstyp är standardtypen som är den mest vanligt förekommande.


Fördelarna med bomull är många och inkluderar bland annat hög slitstyrka, våthållsfasthet, tvättålighet, samt god fuktabsorbtion. Den är även hudvänlig och motståndskraftig mot frätande ämnen. Nackdelarna med bomull är dock att den har låg skrynkelhärdighet och relativt dålig värmeisolerande förmåga.


Linne

Denna fiber skiljer sig från bomullen genom att den är rakare, stelare och glansigare. För att tyget ska behålla sin lyster bör det dock tvättas i högst 60 grader. Eftersom smuts lossar lättare på linne än på bomull går det bra att tvätta i lägre temperaturer.


Jute

Jute är en textilfiber som är både grov och sträv, vilket gör den mest idealisk för framställning av säckväv. Den används dock även ibland till kläder. Fibrerna är mycket korta och därför svåra att spinna. Mycket spinnolja blandas in vid framställningen för att det ska gå lättare, vilket gör att juteväv ofta har en speciell doft.


Rami

Rami är en textil vars fibrer används i blandningar med bomull, som sedan spinns till garn eller tråd och som slutligen vävs till tyg. Det används dock mest till dukar och gardiner.


Djurfibrer består av hårbildningar, d.v.s. ull och hår från olika djur, samt körtelsekret, d.v.s. silke. De mjukare fibrerna kallar man för ull och de strävare och rakare för hår.


Ull

Ull materialguide


Ull har många fördelar, bland annat en mycket stor absorptionsförmåga, d.v.s. att den lätt suger upp vatten. När ett material tar upp vatten bildas värme och det är därför exempelvis ullvantar värmer trots att de är blöta. Eftersom ullfibern är krusig innehåller den mycket luft, och det är därför en ulltröja värmer kroppen effektivt. Luft är nämligen bäst på att isolera värme. Ulltyger är dessutom mycket hållbara och tåliga. Detta beror på att ullfibern har stor töjbarhet och elasticitet. Eftersom ullen är elastisk skrynklar den dessutom väldigt lite. Ull är dock känsligt för starkt ljus och hög värme, vilket kan vara värt att tänka på när ullplaggen skall strykas. Det skall helst inte tvättas i tvättmaskinen eller med hög värme eftersom det då kan tova ihop sig och krympa. Ull bör därför istället handtvättas.


Ull och andra hårfibrer är alla mer eller mindre krusiga. Ju krusigare fibern är desto finare är ullen. Den finaste ullen finns på fårets nacke och rygg, och kommer från merinofåret. Fårets första klippning kallas lammull. Ull kan dock även komma från andra djurarter som bland annat getter och kameler. Alpackaull är ull från lamadjuret alpacka, vilken är mycket fin och mjuk. Angorakaninull är hår från angorakaninen vars pälshår också är mycket mjukt och fint, och då passar utmärkt att använda som textilfibrer.


Kashmir är ull från getter som lever i bergen i mellersta Asien. Materialet är utomordentligt mjukt och lätt. I dyrbara pullovrar, kappor, sjalar och kostymer förekommer materialet ibland även blandad med högklassig får- eller lammull. Kashmirens kvalitet avgörs av dess fiberlängd. Förutom Kina, som är den största producenten av kashmir, är även Italien, Skottland, England och Japan de länder som är marknadsledande i tillverkningen av kashmiryllet.


Silke

Silke materialguide


Silke kommer från kokonger som silkesfjärilar spinner omkring sig under larvstadiet. Av silkesfibrer spinner man sedan tråd som man tillverkar tyg av. Tyget kallas sedan siden och är ett dyrbart tyg. Fibern heter således silke och tyget kallas siden. Silke värmer bra eftersom det finns mycket luft i fibern. Det är däremot inte elastiskt och skrynklar därför tyvärr lätt. Silke har dock hög absorptionsförmåga vilket innebär att det lätt tar upp vatten. Liksom ull utvecklar silke värme till skillnad från bomull och viskos. Formen på fibern gör att den blir glansig, och för att sidentyget skall behålla sin fina lyster kan man lägga det fuktigt i en plastpåse en stund i frysen innan man stryker det.




Konstfibrer

Till konstfibrerna räknas alla fibrer som bildas på kemisk väg. Dessa delas upp i regenatfibrer och syntetfibrer. Regenatfibrer tillverkas av en färdig naturprodukt, oftast cellulosa, som återbildas till fibrer. Syntetfibrerna tillverkas främst av olja och jordgas. Syntetfibrerna delas även in i sju grupper; polyamid, akryl, polyester, klorfibrer, polypropen, elastan och modakryl.


Allmänt kan sägas att regenatfibrern har vacker glans och fint fall. Den skrynklar oftast mindre och är lättare att få ren än bomull. Regenatfibrerna är dock inte särskilt starka och blir svagare när de är våta. Därför bör tvättiden vara kort.


Syntetfibrernas egenskaper som töjbarhet, elasticitet och draghållfasthet bestäms vid framställningen av dem. De tre produktmässigt största fibergrupperna är polyamid, polyester och akryl. De andra fyra, modalakryl, klorfiber, polypropen, och elastan, har mer specifika användningsområden. Alla syntetmaterial är glansiga, men kan vid tillverkningen göras matta. De är starka och relativt elastiska, vilket innebär att de inte skrynklar så lätt. Syntetfibrer suger däremot åt sig fukt dåligt. Det bildas då lätt statisk elektricitet, som gör att tygerna drar till sig smuts och att kläderna smiter åt mot kroppen. Detta kan dock undvikas genom att man tillsätter antistatmedel vid tillverkningen och när man tvättar.


Polyamid

Polyamid är den starkaste syntetfibern. Hit hör bland annat Nomex och Kevlar, som har mycket hög värmetålighet. Dessa fibrer togs först fram för rymdforskning, men används idag även inom många andra områden, till exempel i skyddskläder.


Polyester

Polyester är det främsta syntetfibret till kläder med hög elasticitet och formbarhet. Det är även det syntetmaterial som tål värme allra bäst.


Akryl

Akryl har mycket hög motståndskraft mot ljus och är därför bra till kläder som ska användas utomhus. Det är dock mycket känsligt för värme vid både tvätt och strykning. Akryl är väldigt mjukt och används därför mycket till stickade plagg, och i blandning med andra fibrer.


Elastan

Elastan har en töjbarhet och elasticitet som är helt i en klass för sig. Det används dock oftast inte som ensamt material utan mer som stretchtråd tillsammans med andra fibrer.


Polypropen

Polypropen är så lätt att den flyter på vatten. Fuktupptagningsförmågan är så gott som obefintlig, och därför används materialet mycket i sportunderkläder som då gör att fukten transporteras vidare.


Microfiber

Microfiber är en blandning av polyester och polyamid. Trådarna i tyget vävs på ett speciellt sätt så att det andas.